Pressmeddelande 22-06-2017 kl. 9.43
Bild: Anna Strandell / SYKE
Allt fler finländare vill bo i en urban miljö, avslöjar den senaste Invånarbarometern. Urbaniseringen är också synlig i de förändrade livsstilarna, till exempel att kaféer och cykling blir allt populärare. De viktigaste trivselfaktorerna på urbana bostadsområden är läge, goda trafikförbindelser samt naturmiljö och lugn. Invånarbarometern utredde önskemål beträffande boende samt bostadsområdenas kvalitet i tätorter med fler än 10 000 invånare.
Efterfrågan på urbant boende och stadssmåhus
”Finländarnas önskemål beträffande boendet har urbaniserats sedan början av 2000-talet, så urbant höghusboende har blivit populärare, och färre drömmer om att bo i egnahemshus. Av alla deltagare vill 28 % bo i centrum i sin nuvarande livssituation, vilket är ungefär dubbelt så många som gör det för tillfället. Däremot vill färre än nu bo i höghusdominerade förorter”, säger äldre forskare Anna Strandell från Finlands miljöcentral.
I synnerhet unga och unga vuxna, äldre personer och ensamboende vill bo i centrum och i höghus i sin nuvarande livssituation. En stigande ålder ökar efterfrågan på bostäder i centrum och i höghus ytterligare. Den största förändringen i önskemålen beträffande boendet och i livsstilarna har ändå skett hos 30–40-åringar och barnfamiljer, hos vilka önskan att bo i höghus och i centrum har ökat mest.
Centrumens fördel är en funktionell mångfald – de kombinerar boende, arbete, tjänster, hobbymöjligheter, kulturutbud och goda trafikförbindelser. De som bor i centrum är även nöjda med områdets aktivitet och image samt byggnadernas utseende och skala. I höghusförorterna är invånarna inte lika nöjda med omgivningens kvalitet och servicenivå. Däremot är förorternas styrkor naturmiljön, goda frilufts- och motionstjänster samt trafiksäkerhet.
Småhusdominerade områden är ändå fortfarande den populäraste typen av bostadsområde. Finländarna vill i synnerhet ha fler stadssmåhus som kombinerar önskemålen om en egen gård, tjänster på gångavstånd och goda kollektivtrafikförbindelser. Småhus med husbolag, till exempel radhus, parhus eller ”townhouse” med gott läge passar bättre in i mångas livssituation än egnahemshus längre bort från centrum som kräver underhåll och bil.
För att öka mängden urbana, centrumlika bostadsmiljöer och utbudet på stadssmåhus krävs kompletterande byggande på de nuvarande bostadsområdena. Av alla som deltog i barometern motsätter sig 22 % kompletterande byggande på sitt bostadsområde, medan 35 % är positivt inställda och resten förhåller sig avvaktande. Attityden till kompletterande byggande är nästan lika positiv på täta höghusområden som på glest bebyggda småhusområden.
De mest önskade tjänsterna är kaféer, restauranger och återvinningsplatser
Urbaniseringen och förändringen i livsstilar orsakar nya slags krav på bostadsområdenas kvalitet och tjänster. I enkäten var kaféer och restauranger överlägset de främsta önskemålen beträffande tjänster på bostadsområdet. Kaféer är viktiga platser både för att umgås och för att jobba. På andra plats kom sorterings- eller återvinningsplatser. De traditionella tjänsterna – mataffär, kollektivtrafik, bank och post – kom efter dessa tjänster. Många sköter sina grundläggande tjänster utanför sitt bostadsområde, eller digitalt och på automater. Äldre personer har dock lidit mest av att tjänsterna digitaliserats och att servicenätverken, till exempel bank- och postkontor, blivit glesare.
Kaféernas ökade popularitet hör ihop med förändringen i de urbana bostadsområdenas sociala gemenskap. Grannskapets gemenskap har delvis flyttats till sociala medier, och delvis ersatts med samarbete som inte är bundet till grannskapet. Ändå värderas sociala kontakter på bostadsområdet fortfarande relativt högt när man väljer boende, och med stigande ålder blir gemenskapen i närmiljön allt viktigare.
Invånarna är i huvudsak nöjda med park- och friluftsområdena på sitt bostadsområde, men förutom grönområden saknar stadsborna även olika slags byggda frilufts- och motionstjänster. Mest önskas dessa på de glest bebyggda egnahemshusområdena på tätorternas randområden.
Cyklingens andel av arbets- och butiksresorna har ökat betydligt, eftersom till och med en femtedel cyklar sina arbetsresor åtminstone en del av året. Särskilt 30–40-åringarna cyklar mer och använder bil mindre än förr. Nästan två av fem 15–40-åringar kunde tänka sig att bo på ett bilfritt bostadsområde. Däremot har missnöjet med kollektivtrafikmedel ökat i synnerhet i mindre tätorter och på glest bebyggda egnahemshusområden.
Boendet på flera ställen ökar också. Till exempel varierar familjens storlek inom varje månad i var femte familj med barn i skolåldern, vilket i huvudsak beror på att barn i skilsmässofamiljer delar sin tid mellan båda föräldrarna. Höghusboendet och boende på tätt bebyggda områden ökar mängden semesterresor och tid som tillbringas i fritidsbostäder.
Läge och trafikförbindelser är den viktigaste trivselfaktorn – trafikstörningar orsakar problem
Största delen av invånarna trivs i centrum, tätorter och glest bebyggda egnahemshusområden. De viktigaste trivselfaktorerna på bostadsområdena är läge och goda trafikförbindelser, naturmiljö och lugn. Läge och trafikförbindelser har gått förbi lugnet som de trivselfaktorer som nämns oftast. Störningar som orsakas av trafiken, till exempel buller och otrygghet, är den största otrivsamhetsfaktorn på bostadsområden. Övriga otrivsamhetsfaktorer är brist på tjänster, brist på parkeringsplatser samt dåliga förbindelser för kollektivtrafik, gång- och cykeltrafik.
Boendebarometern 2016 är en enkätundersökning om kvaliteten på urbana boendemiljöer och önskemål beträffande boendet i tätorter med minst 10 000 invånare. Den riksomfattande uppföljningsundersökningen genomfördes nu för fjärde gången, och för första gången ger den realistisk information om hur önskemålen skiljer sig från det nuvarande boendet. Undersökningen genomfördes som post- och webbenkät, och totalt deltog 3 005 personer i åldern 15–84. Undersökningen finansierades av miljöministeriet och Finlands miljöcentral och genomfördes av Finlands miljöcentral.
Ytterligare information:
Äldre forskare Anna Strandell, Finlands miljöcentral (SYKE)
tfn 0295 251 657, fornamn.efternamn@ymparisto.fi