Nya beräkningar av belastningen på vattendrag: näringsbelastningen från skogsbruket större än tidigare beräknat

Naturresursinstitutet Luke och Finlands miljöcentral SYKE

Naturligt läckage av kväve och belastning från skogsbruket (större version) © MetsäVesi-projektet

Skogsbrukets andel av den totala kvävebelastningen från skogar och myrar är enligt nya beräkningar 16 procent (7 300 ton/år) och av fosforbelastningen 25 procent (440 ton/år). I de nya beräkningarna av belastningen från skogsbruket syns tydligt skogsdikningarnas inverkan. Dessa beräkningar som gjorts inom projektet MetsäVesi är större än de årliga beräkningar som tidigare använts i förvaltningen och rapporteringen, det vill säga 3 250 ton kväve och 230 ton fosfor (Statistisk årsbok 2018).

De nya beräkningarna baserar sig på ett bredare material än tidigare. Under de senaste åren har det lagts fram flera olika beräkningar av storleken på skogsbrukets och i synnerhet de gamla dikningsområdenas eutrofierande näringsbelastning på vattendrag.

MetsäVesi-projektets nya beräkningar av det naturliga läckaget av kväve, fosfor och organiskt kol från skogar och myrar och av den vattenbelastning som skogsbruket orsakar © MetsäVesi-projektet

Beräkningarna av den totala belastningen av kväve och fosfor från skogar och myrar, som utöver den belastning som skogsbruket orsakar också inbegriper naturligt läckage, är av samma storleksklass som tidigare beräkningar som gjorts med olika metoder och material. Skogsbrukets andel är större och det naturliga läckagets andel mindre än tidigare beräknat. Den totala kvävebelastningen från skogar och myrar uppskattas till 44 600 ton och den totala fosforbelastningen till 1 760 ton.

Regionala skillnader ska beaktas inom skogsbruket och vattenskyddet

Naturligt läckage är störst i Södra Finland (figur 1). Den näringsbelastning som skogsbruket orsakar är störst i Österbotten och Kajanaland där det finns många dikade myrar. I Bottenvikens avrinningsområde är kol- och kvävebelastningen stor på grund av det stora antalet dikningsområden.

– De regionala skillnaderna i belastningen bör beaktas bättre än tidigare inom skogsbruket och vattenskyddet, säger Naturresursinstitutets forskningsprofessor Leena Finér.

Mindre fosforbelastning, större kväve- och kolhalter

Tidigare har man antagit att skogsdikningen orsakar näringsbelastning i 10 års tid. Enligt de nya resultaten fortsätter belastningen en längre tid. Det ser dock inte ut att belastningen skulle öka i takt med tiden från dikningen.

Enligt projektets resultat har fosforbelastningen från skogar minskat fram till de senaste åren. Detta torde bero på att man slutat gödsla myrskogar med fosfor och gått över till sakta lösliga gödselmedel.

Resultaten visar dock ökade kväve- och kolhalter i avrinningsvatten under åren 1978 – 2018. Samtidigt har lufttemperaturen stigit, hydrologin förändrats och det sura regnet minskat. Dessa miljöfaktorer kan förklara den ökade belastningen. Enligt forskarna ska man utveckla nya metoder för att hantera den kväve- och kolbelastning som beror på förändringar i miljöfaktorerna, särskilt för torvmarker. Att förebygga brunifiering av vatten ska i högre grad tas som mål för vattenvården.

Resultaten från projektet MetsäVesi ska tas in i det hydrologiska modellsystemet VEMALA. I fortsättningen ska de också beaktas i nationella och internationella rapporter.

Belastningen från skogar och myrar 2020 (projektet MetsäVesi)

Projektet MetsäVesi, som finansierades av statsrådet, genomfördes under 2019 i samarbete med forskare vid Naturresursinstitutet, Finlands miljöcentral, Tapio och Uleåborgs universitet. Arbetet baserade sig på brett landsomfattande uppföljningsmaterial om vattenkvaliteten och vattenflödet i avrinningsområden som befinner sig i naturtillstånd samt i områden som påverkas av skogsbruket.

Projektets resultat publiceras i publikationsserien för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet i januari 2020.

Ytterligare information

Experterna kan intervjuas av medierna från och med ca kl. 12.

Forskningsprofessor Leena Finér, Naturresursinstitutet Luke, tfn 050 391 3067, fornamn.efternamn@luke.fi

Specialforskare Ahti Lepistö, Finlands miljöcentral SYKE, tfn 0295 251 367, fornamn.efternamn@ymparisto.fi

Styrgruppens ordförande Marja Hilska-Aaltonen, forstråd, jord- och skogsbruksministeriet, tfn 0295 162 447, fornamn.efternamn@mmm.fi

Specialexpert i kommunikation Maarit Perkonoja, Naturresursinstitutet Luke, tfn 0295 328 702, fornamn.efternamn@luke.fi